Jag älskar att prata Engelska. (Som tur är.) Jag kom speciellt att tänka på det en dag när jag satt och pratade med Abbey. Jag kommer inte ihåg vad det var vi pratade om som fick mig att känna så. Men jag älskar att prata Engelska.
Vissa situationer kan jag inte få fram många ord på engelska dock. Mitt huvud är då alldeles tömt på engelska ord och jag stammar fram något som oftast blir svengelska. Detta händer oftast när jag suttit och skrivit här, eller på msn eller pratat med mamma och pappa på skype. Men jag älskar också att prata svenska, eller skriva på svenska. Det är så skönt att ha två språk. Jag kan prata med mamma och pappa på skype och ingen här som eventuellt skulle höra förstår vad jag säger. Vissa ord kanske de kan plocka upp, men inte allt. Och det är så himla skönt att få skriva av sig på sitt modersmål.
Dock är jag lite löjlig. För just för tillfället är mitt huvud lite förvirrat när det gäller språken. Så när jag pratar eller skriver på svenska slänger jag ibland in ett engelskt ord eller uttryck för att jag inte kommer på det svenska. Men jag tror att detta kommer att lösa sig med tiden när jag vänjer mig vid två situationer att prata två olika språk. Jag gjorde ju detta lite i Sverige också. Slängde in Engelska ord och fraser, så det är väl inget nytt för er?
Nej nu måste jag sova, för jag ska till doktorn och optikern imorgon. och kanske spela badminton.
och jag ska till konditorn och posten. vilka småstadsliv vi lever, em
ReplyDelete