jag har en idé

Min filosofi uppsats ligger i mitt huvud. den är på väg. jag behöver bara hitta filosofer att hålla med eller argumentera emot. allra helst det senare alternativet.
den handlar om vänskap. och om en utilitarist kan vara en bra vän.
vänskap är en sådan sak som vi alla vet vad det är, men är väldigt svårt att definiera. jag har försökt komma upp med två definitioner, men egentligen så exkluderar ingen den andra. vänskap är väldigt brett för det finns olika nivåer och intensitet.och i olika situationer passar olika definitioner. men det verkar som om de flesta filosofer likställer vänskap och andra personliga relationer, som tillexempel en fru eller förälder. men det är skillnad på föräldrar och vänner. det är svårt att peka ut denna skillnad, men tänk tillexempel hur vi reagerar på när en förälder behandlar sitt barn illa eller inte tar hand om det ordentligt. vi fördömmer den föräldern och tycker att den inte borde få vara förälder längre. kontrastera detta till hur vi reagerar när någon vän behandlar en annan vän illa. vi fördömmer det också, men inte lika starkt. så det verkar som om det finns något där som är ett starkare band mellan föräldrar och barn än mellan vänner. vidare så är vänner vagare realtion än föräldrar, det skulle kunna vara vem som helst på gatan som kan bli din vän, medans föräldrar är begränsade. det är lättare att vinna och förlora vännen än föräldrar. Därför är vänskaps relationer och föräldra relationer inte de samma och vi måste ha olika moraliska argument för varför vi kan bry oss mer om de som är våra vänner än hemlösa som behöver mat.
detta är bara början. sen måste jag argumentera varför eller varför inte en utilitarist kan vara en bra vän. Det handlar ju liksom om att maximera lycka och allas lycka betyder lika mycket. hur är det då möjligt att ha några som man bryr sig lite mer om och vars lycko behov vi väljer att tilfredställa först, även när det inte handlar om triviala saker som mat eller husrum. detta är ett dilemma, för vi anser ju oss inte agera omoraliskt för att vi har vänner, utan vi anser snarare att vi förlorar en del lycka när vi inte har vänner, så hur ska den egalitariska prinicpen som är i botten av utilitarismen kombineras med den lycka vi får från vänskap.
det finns många lösningar till detta problem. men jag tänker inte låta er läsa om dessa lösnignar. det blir nog alldeles för trist för er mina kära vänner.

hur som helst. jag ska snart gå upp och läsa för denna trevliga uppsats. jag är alldeles för splittrad för att skriva.

i onsdags hade vi lite folk här. det var trevligt. sociologen var här. han är i wales nu. kommer tillbaka till sheffield idag. det känns bättre och bättre för var dag. men jag är fortfarande osäker.