min kompis har blivit deras kompis.

Ben och Alasdair skulle träffa Oscar ikväll. Jag visste inget om det. Det kändes lite underligt att de inte ens frågade mig. Jag är ju liksom också kompis med honom. Kanske skulle de ha en 'kill kväll'. men det känns inte som något de skulle göra. I och för sig skulle jag nog tackat nej i alla fall eftersom jag fortfarande är förkyld. Men de hade väl kunnat fråga?

Sen undrar jag hur folk får relationer att fungera. Alla mina relationer slutar i att 'nää men vi är inte tillsammans, men vi gillar att vara med varandra, det är nog liksom.' Kanske är jag inkapabel till att älska? Kanske är jag egoistisk? Jag såg en intervju med någon om Bridget Jones, han sa att killar inte vill ha det perfekta. Är jag för bra alltså? Alldeles för självständig, så det finns ingen som tror att jag behöver dem? Eller är jag alldeles för beroende? När någon väl tar mig under deras beskydd så har de någon att ta hand om, hela tiden, för jag kan inte ta några egna initiativ?

Det verkar liksom vara så enkelt för andra. De träffas, gillar varandra, och är tillsammans i resten av sitt liv. Jag kan inte ens tänka mig att träffa någon och vara tillsammans med den i resten av mitt liv. Bara ibland. Men, och det är ett stort men, bara om jag får behålla mig själv. Jag vet att inte alla förhållanden behöver vara exkluderande eller att man automatiskt blir en toffel om man blir ihop. Men jag vill inte ha, men vill också ha, någon som har företräde i mina prioriteringar eller som kräver mitt umgänge.

Jag vet mycket mycket väl att detta inte är det enda sättet man kan vara tillsammans på, men det finns så många förväntningar att man lätt faller in i det. Även jag. Och till viss mån vill jag ju också ha detta. Jag vill ju inte ha mer av de lösa relationerna. 

inkludera. inkludera. exkludera. jag förstår inte. ibland vill jag bara få vara någons.