Alltså det här med uppsatser....

De gör mig helt galen. Jag pendlar mellan panik, prestationsångest och uppgivenhet. Idag har jag varit ganska lugn trots att dagen började med typ 2000 ord skrivna, hälften sagt och kom upp i  4800 ord när allt var sagt, och nu efter brutal cutting nått 3431, men i behov av att trolla bort de där 431 orden. Eller kanske 400, som om de kommer märka...

Har inte ätit mer än ett ordentligt mål om dagen på en vecka. Druckit massor med blåbärssoppa, te och ätit skorpor.

Det blir ju alltid så här. Jag jobbar, jobbar, läser och läser, hittar min vinkel, men får inte plats, återberättar alldeles för mycket. Blir förvirrad, känner att jag inte säger det jag vill, får inte fram det. Tycker ju egentligen att det är intressant, men när man måste minimera för att få med allt. Ja, nej då vill jag inte vara med. Tacka vet jag bloggen där jag får utveckla och inveckla så mycket som jag vill. Skriva meter efter meter av svammel. Speciellt istället för att skriva eller cutta uppsatsen. Klockan är nu snart ett. Jag undrar när jag kommer sluta facebooka och faktiskt vara nöjd och gå och lägga mig.