Man* spenderar fredagskvällen drickandes öl med de andra doktoranderna och har lite djupa tankar, svamlar om dem till lite folk.
Sen träffar man finaste finaste smartaste Mandie och brunchar. Pratar känslor, tankar och planer.
Och istället för att gå hem och läsa de där kapitlen som bör läsas inför skrivandet av pappret till Island så kollar man på tv serier och läser bloggar om kärlek hela dagen. Önskar att man någonsin får uppleva den kärleken. Den där då man springer tillbaka för att ge en sista puss. Den som är överallt och hela tiden. Jag vet att det kanske inte är så eller någonsin kommer bli så med M, men jag ser ett annat värde i honom. Kanske. Vi får se.
Nu är klockan halv sju, då är det dags för middag och sen är det ändå för sent att läsa de där kapitlen. Kanske. Eller så får jag dåligt samvete och sätter mig och sträckläser klockan nio. Men jag har ju varit bakis idag. Och druckit cola. Det gör jag bara när jag är bakis.
*Man är ju självklart jag. Hela tiden.
No comments:
Post a Comment