Konflikten fortsätter. Jag biter tillbaka för jag är så less på att bli behandlad på det sätt hon behandlar mig på.
Hon skriver i ett ps att jag ska vara glad.
Jag ba: jag är inte inte glad, och behöver inte bli tillsagd att vara glad. Om jag inte verkar glad är det för att jag är frustrerad.
Så jävla nedlåtande. Och jag pallar helt enkelt inte det längre.
Hon säger att hon tycker att vi kan lägga till en sak, och att vi inte bör vara rädda att lägga till den saken för min handledare skriver en bok på det nu. Hon säger att det känns som om jag tycker att hon bara kritiserar, jag säger att jag inte är emot tillägget, men att det blir svårt att göra det, och att hon gärna får ge exempel på saker som hon vill lägga till för att kritiken ska vara konstruktiv.
Kommentaren om min handledare är så jävla onödig. För hon antar att jag inte tycker att tillägget är viktigt, vilket jag ju gör, och referensen till annat folk är liksom bara för att säga att hon har rätt vad jag än tycker.
Det slutar med att hon ber om ursäkt för att hon gjort mig frustrerad. Och jag vet inte vad jag ska svara på det.
I mångt och mycket är jag säkert en asjobbig person att ha en konflikt med, för jag är så fruktansvärt envis och långsint. Och om jag inte känner att ursäkten är genuin så tror jag inte på den utan fortsätter att vara sur.
Men hey, att vara sur är bättre än att vara ledsen. Och surheten gör mitt liv lite lättare för tillfället.
No comments:
Post a Comment