Emilou är snygg

Jag har tänkt på det här med att klä upp sig för att vara snygg. Jag klär gärna upp mig, jag sminkar mig och jag fixar mitt hår (oftast). Jag har nyligen hittat den typ av klackar som jag trivs i, och bär därför klackar till vardags ibland.
Jag tycker oftast att det är kul att klä på mig, klä mig i något som jag tycker är snyggt. Få en outfit att funka genom att kombinera färger, material, skor och accessoarer. Men när det inte är kul tar jag på mig det som kommer fram när jag plockar i garderoben.
Jag har säkert mer kläder i min garderob än vad jag skulle kunna använda på tre månader (och då räknar jag med kvällsbyte om helgerna).
Jag har mer smink än jag någonsin kommer att behöva.
Därför tycker jag oftast att det är kul att klä mig. För jag kan kombinera, hitta på och matcha. Och om jag blir snygg till på köpet, ja då embracear jag det.
Men jag vet att inte alla tänker så. Jag vet också att inte alla tycker att det är kul. Och min systeryster påstod till och med att hon förändrat sitt sätt att klä sig sedan hon börjat jobba i mer mansdominerade kretsar. Inga klackar som låter i korridoren, inga tajta kläder som kan distrahera.
Jag har blivit ifrågasatt för varför jag klär upp mig. Eller varför jag är snygg. Av kvinnor. Om det är för att jag vill imponera på någon snubbe. Det kan inte helt enkelt vara för att jag tycker att det är kul. Jag kan inte ha mode som hobby utan att det är för att imponera på en man. Eller utan att vara en ytlig modebloggerska.
Jag undrar varför jag måste rättfärdiga mitt modeintresse, eller min vilja att klä mig snyggt, när de som inte klär sig snyggt inte behöver rättfärdiga varför de går runt i (genomskinliga) tights utan något över.
Nej, om jag klär mig snyggt så försöker jag imponera på någon. Det kan inte bara vara så att jag mår bra av att känna mig snygg och gillar att klä mig snyggt. Att jag faktiskt vill använda alla de kläder och skor jag har i min garderob och därför varierar.