Emilou och konstiga män

Idag när jag på lunchen skulle till banken och betala tillbaka mina studielån så mötte jag en underlig man. Vi passerade varandra men just som vi passerade varandra så tyckte jag att han sa något. Så jag stannar till och frågar vad han sa. Han sa då att han trodde han sett mig förr, jag kände inte igen honom alls så jag sa att ja det kanske han gjort. Så frågade han var jag var ifrån, för han tyckte jag hade en accent. Jag sa automatiskt england av någon anledning, men rättade mig sedan och sa Sverige. Han sa då att han en gång träffat en svensk konstnär. Och så frågade han mig om jag jobbade i närheten. Ja, sa jag, men var medvetet vag för jag har blivit försiktigare med vad jag säger angående jobbet. Och så frågade han om han skulle träffa på mig igen, ja an sa det liksom hypotetiskt och inte som en fråga. Kanske det sa jag, log och gick vidare till banken.