I fredags pratade min handledare med vår chef om det där med att jag skulle sluta den 14e maj. Och idag så berättade han att chefen ville att jag skulle stanna tre månader till!!!!
Detta kommer ju egentligen inte så jättemycket som en överraskning eftersom jag råkade gå förbi dem när de pratade om det i fredags, och typ hörde något om detta. Men jag visste ju inte. De kunde ha pratat om någon annan, de kunde ha ändrat sig efter att jag hörde dem prata om det. Så jag lade inte så mycket vikt i det hela.
Men så idag så pratade jag och min handledare igen, och då sa han att chefen ville att jag skulle stanna tre månader till!
Som tur var hade jag ju hört dem prata om det, så jag hade hunnit tänka lite på det (men jag vet inte hur trovärdigt mitt pokerface var egentligen). Och det jag kommit fram till var att om det behövdes för rapporten, ja då kunde jag tänka mig att stanna. Men jag ville inte stanna för stannandets skull, bara för att jag gillade det, och de gillade mig. Och min handledare sa att även om rapporten blev klar i tid, vilket inte var helt säkert, så behövde den ju liksom kommuniceras efteråt, typ gå ut till departement och prata om rekomendationerna som vi fört fram. Så visst kunde jag behövas för rapporten.
Så jag sa ja! Och nu håller vi på att kolla hur detta kan lösas. Förhoppningsvis ställer det inte till några problem.
Men sen tror jag att jag kanske tabbade mig lite när jag hade ett litet meet and greet med vår chef, då hon frågade om jag kunde tänka mig att 'branch out' och jag började prata om hur rapporten är så bra för den ger mig en massa olika typer av uppgifter. Alltså gav inget klart svar på frågan. Bra jobbat. Och så snackade jag skit om ett annat team. Hon kanske ångrar sig nu.
No comments:
Post a Comment