Så, nu är vi tillbaka i Sheffield, och jag vill bara bort härifrån.  Känns som det var evigheter sedan vi åkte härifrån. Evigheter sedan födelsedagsfesten där jag insåg att jag inte är ok med M, och vände ryggen till honom hela kvällen. Men så var han så fin när alla andra gått och kom och hämtade mig, så gick vi hemåt tillsammans. Mötte det andra gänget på chippyn, Adam drog ett opassande skämt och jag stormade ut. Inte så mycket för hans skämt som för hur jag reagerade. Jag ville inte reagera så, men gjorde det, och behövde komma därifrån. Adam kom ut och bad om ursäkt, sen kom Marta och Hollie, och tog armkrok med med och ledde mig hem. 

M har fortfarande ingen aning om varför jag beter mig som jag gör. Och jag trodde att jag inte var så sur som det visade sig att jag är. Men det känns så länge sedan det hände att jag typ inte vet varför jag är sur längre. Och nu när jag är tillbaka måste jag ta tag i det här. Därför vill jag bara bort. 

Som tur är ska jag ju bort snart igen, redan på torsdag åker vi till Bryssel med Politics Society. Men innan dess måste jag ha gjort klart mitt PhD proposal som slaktades av både Hay och O'Toole, Fieldhouse hade typ ingen aning om vad jag skrivit i det, och snackade ju mest om pengar. Ännu en anledning till att jag återvänder utan att vilja komma tillbaka. 

Ännu en utspelar sig i ett av rummen i vår lägenhet just nu.