Emilou och kändisakademikerna

Även om den akademiska världen kanske ibland är lite svårigenomtränglig, så när man väl är inne i den så är det ganska lätt att få träffa sina idoler och förebilder. De där som skrivit de fantiastiska böckerna och artiklarna och som man ser citerade överallt. Lite som att träffa en artist vars skiva man gillar, men mycket nördigare. Jag minns hur uppspelta vi var när CH kom till vår avdelning i Sheffield, och hur glad jag blev när han gillade min kandidatuppsats ide och blev min handledare. Jag minns hur nervös jag var när jag skulle träffa GS första gången, jag kunde inte sova, och hade svårt att bestämma mig för vad jag skulle ha på mig. Men även om det är lite nervöst även nu när jag 'på insidan' på ett annat sätt än när man var UG tex när MM i Stockholm bjöd mig på lunch eller när vi var i Geneve och jag träffade alla de stora inom sociala rörelser, så är det annorlunda nu, för de vet liksom vem jag är. Så även om det var lite obekvämt när vi var på Island och vi fick vår lyxmiddag betald av han den där italienaren så hade det ju varit ännu mer obekvämt om jag inte hade träffat honom ett par gånger innan. Och jag tvekade ju inte alls för att säga hej till den andra italienaren när vi sprang på henne vid Thingvellir. Och vilket jäkla flyt för Andreas, (typ) helt ovetande om hur stort det var; det finns folk vars högsta önskan är att träffa dessa två. Antar i och för sig att det är lite som alla de stora inom democratic innovations som jag träffade utan att ha en aning om vilka de är. Den senaste i raden av kändisakademiker är en snubbe som jag har tänkt att skriva ett krtitiskt papper om/till. Han kommer till vår workshop i slutet på nästa månad, och jag är nu glad att jag inte skrivit det där pappret än så därmed inte ska presentera det. Han hade ju kunnat ta illa upp! Lite repsekt har man ju ändå för de stora. Även om jag och GS och vår HOD har en ganska rå tongång i våra skämt.
Men det är lustigt det här med kändisakademiker, för de är ju som kändisar, bara inte lika coola för de som inte är inom akademia, men om man har rätt kontakter och är på 'insidan' är det väldigt lätt att få träffa dem. Jag antar att det är lite samma med andra kändisar, men jag får för mig att 'rikiga' kändisar även då är lite mer svårtillgängliga än våra nördkändisar.
Det är ocksåär bra med att ha en känd handledare är att de inte bara kan fixa ihop dig med andra kändisar, men också eftersom hans namn gör att jag får svar på frågor från folk han känner snabbare och får data som jag kanske annars hade fått kämpa med att få tag i. Eller att han kan be folk om tjänster åt mig. Som tex att han
försökte fixa ett pass åt mig för att komma in på Conservatives konferens.
Så från att ha varit asanervig för att träffa GS för tre år sedan sitter jag nu här och får träffa stora akademiker och han ber om tjänster å mina vägnar. Jag känner mig som världens tuffaste nörd.