För att ventilera lite systerskap.
Det har varit förvånansvärt bra denna gång. Vi pratade om saker, diskuterade, hon började inte vistelsen med att säga åt mig hur jag ska leva mitt liv. Förens idag. Då började hon säga åt mig hur jag inte skulle slösa på diskmedel. Vad jag vet har jag inte nämnt att det är ett problem som jag behöver lösa. Jag slösar liksom inte på diskmedel. Sedan berättade hon för mig att jag packat väskan fel, och inte nog med det utan hon började förklara hur man ska packa väskan rätt och varför.
Men pristet togs ikväll då vi pratat länge och väl om bra saker, och jag lyssnat på hennes oro och tankar. Och jag kände att det var bra att vi pratade, vi connectade för första gången någonsin. Men så kom kvällen ikväll, då hon fick ett mail som gjorde henne nervös och jag blev snäst åt när jag sa att det var ett positivt mail. Jag blev snäst åt och fick ett 'jag måste ringa Remy' slängt i ansiktet.
Jag kan lyssna och prata och ge råd och stå ut, om det bara uppskattas. Men om jag bara får snäs och fräs tänker jag inte vara med. Jag tänker inte vara en slasktratt. Hon kan inte gömma sitt dåliga beteende bakom ångesten.
Hon insåg inte ens att hon gjort mig sur.
Så jag ställde mig och diskade. Och slösade på diskmedel. Använde så mycket att det nästan löddrade över.
På det viset påminner vår relation om ett dåligt förhållande, ett konfliktundvikande missnöjt förtryckande jävla skit förhållande. Men ett förhållande man inte kan komma ur.
No comments:
Post a Comment