Emilou och julkalendern dag 7:Berätta om bloggarna du läser

Jag läser en hel del bloggar, om bloggläsande kunde klassas som en hobby, skulle det definitivt vara en av mina främsta hobbies.
Först och främst läser jag såklart susannas blogg. (hoppas det är ok att jag länkar....)
Men jag läser också massa andra bloggar. Jag väljer främst bloggar som på något sätt talar till mig. Vare sig det handlar om innehållet eller hur de skriver, så måste de tala till mig på något sätt. Men de flesta av bloggar har jag hittat genom andra bloggar. Jag tror att det hela började med Elin Grelsson på den tiden som hon skrev mer dagboksblogg, jag började läsa precis innan hon gav upp anonymiteten, då bloggen hette always keeping it real. Genom henne tror jag att jag hittade Den där Jenny, och därigenom har jag hittat en hel lång lista av bloggar (typ inte skyldig, Egoistiga egon och Linn och de flesta i deras länklistor), som jag nu också fattat är tjejer som är (har blivit) kompisar i riktiga livet. Och det är typ det som får mig att fortsätta blogga. Delvis för det de skriver,  men också hur de skriver. De delar med sig av så himla mycket smarta, jobbiga och fina saker på ett så ärligt och öppet sätt att det känns som om man nästan har ett samtal med dem. Det känns nästan som om jag känner dem, och kan relatera till grejer som de skriver, trots att jag aldrig träffat dem. Men de inspirerar, jag relaterar- nästan mer än med vissa i min direkta omgivning- och känner någon typ av bekräftelse och trygghet i att det finns andra i världen som tänker lite som jag, reagerar lite som jag och kanske är lite som jag. Även om de inte är i min närhet- eh jag är här de är i Sverige- eller att jag någonsin träffat dem, eller knappt interagerat med dem, så känns det som att jag fattar var de kommer ifrån när de skriver. Detta kan ju definitivt vara en amatör analys som Alexmo  skrivit om, men det räcker för mig. Det är lite av en illusion, men det är okej. De skriver är personligt, öppet och ärligt. Visst att de inte delar med sig av allt. Men de delar med sig. Och av någon underlig anledning får det också mig att dela med mig. Det är dagboksblogg, det är öppen, känslomässig blogg. Det är svåra saker, koka insikter och svåra beslut eller situationer som de valt att dela med sig av, och det respekterar och beundrar jag. Det är saker som jag värderar, trots att det bara är en illusion.