Emilou och att springa in i väggen

Efter snart tre intensiva veckor då jag satt jävligt hög standard för mig själv, eller hit the ground running, som min chef sa, så har jag nu sprungit in i en tjock jävla betongvägg av brist på motivation. Jag kommer inte på något smart alls utan sitter mest och stirrar på dataskärmen och har ont i en rad olika kroppsdelar. jag har inte ens lust att ta tag i saker.
Jag visste att denna dag skulle komma, dagen då flytet tog slut och saker blev svårt. Och istället för att se det balanserat som jag förut trodde att jag skulle göra, så skapar topparna på berg och dalbanan nu mest ångest. Varför är jag inte lika kreativ som jag var förut?
Just nu vill jag bara hem och lägga mig i sängen. Men jag har ett möte kvar. Och så måste jag handla.
Jag har verkligen inte fått något gjort idag!