Och så hände det. Han bjöd ut henne på dejt. Gullig som hon är frågade hon mig om det var okej, eller hon fiskade om jag var intresserad av honom. Och jag sa nej såklart. För liksom han är ju uppenbarligen intresserad av henne, inte mig, så därmed är inte jag ett dugg intresserad.
Och så går det asdåligt på jobbet. Det där som de älskade förut, det har börjat tvekas på. Och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Och jag börjar känna av att jag har ett begränsat socialt liv här.
Och ännu en gång är det svårt att minnas de bra tillfällena för jag känner mest trycket i bröstet. Och huvudvärken.
Men! Emily! Fina, fina du! Vad tråkigt att det känns motigt. Är det bättre nu efter kvällen ute? Om de tvekar inför dina brilljanta idéer, kan det ju bero på att de också har en dålig dag. Och den där killen...strunta i honom. Jag vet att det är svårt, men försök iaf. Kanske kan du hitta någon annan att vara intresserad av? Eller hitta på nåt kul projekt utanför jobbet? Typ boxning eller yoga? Nåt där du får svettas och koncentrera dig, det brukar funka för mig. Eller organisera om nåt hemma / inred ditt rum?
ReplyDeleteSugigt! Men, nota bene, det KOMMER att bli bra. När du minst anar det!
PUSS