Emilou och Australien del 10- Big brother is watching you.

En sak som jag märkt här är att staten är mycket mer närvarande än vad den är i både England och Sverige. Det märks på lite olika sätt. Dels när man kommer hit så måste man ju ha visum, och passkontrollen var ju väldigt rigorös. Men det är i vardagen som jag märker att staten är med mig i nästan varje steg.
Det första har att göra med boendet. För att få bo där jag bor måste jag intyga att jag inte är rik. För student boende får man bara om man behöver det, och hyrorna är 20% under medel i stan. Så att de som verkligen behöver det får det. Och det är ju faktiskt en bra ide. Men detta betydde att jag var tvungen att fylla i en massa blanketter och enkäter, få underskrifter från vittnen och ha papper på hur lite jag tjänade innan jag kom hit.
Det andra har att göra med när jag köpte min telefon och skaffade kontantkort. Jag behövde identifikation och registrera kontantkortet, och fylla i en massa papper. Allt för staten. Förhoppningsvis lyssnar de inte på mina samtal...

Det kan tyckas att det är bra att ha en närvarande stat, men problemet är att när jag behövde staten var den svår att hitta. Jag skulle registrera mig med medicare, som är sjukförsäkringen man har här, och det var närainpå omöjligt att hitta dem. För det första hade de flyttat från stället som deras hemsida informerade om att kontoret skulle ligga. Och där det nya kontoret låg såg man inte från utsidan att det var där medicare låg. Då var staten inte särskilt närvarande.
Men det bästa är att staten i alla fall är närvarande, och ger instruktioner, när jag tvättar händerna!