Emilou och being messy

Jag läste en artikel en women's glossy magazine om folk som är messy och hur dåligt det är att vara messy. Inte messy i meningen att en har det stökigt hemma, eller att en är slarvig, utan att en har ett messy privatliv som en delar med sig av hela tiden. Till alla.

Och jag insåg att jag ju är jävligt messy, i den bemärkelsen. Jag delar ofta med mig om mina tankar och problem i livet, kanske till för många och kanske lite för ofta. Jag blev efter detta väldigt medveten om detta drag hos mig, och jag insåg varför kanske vissa (speciellt britter) har svårt för det och därmed tar lite avstånd till mig. Så jag försökte ett tag att begränsa mig, och inte dela med mig av all till alla hela tiden. Men uppenbarligen är detta ett drag hos mig som är ganska grundläggande, för nu bloggar jag ju om det också.

Sen kom jag på att de personer som jag har svårt för är ju de som inte delar med sig av saker. De som håller allt personligt för sig själva, som inte delar med sig av saker de är med om eller sina känslor och tankar runt det. Jag tycker de är kalla och väldigt svåra att prata med. Jag har liksom ingen känsla för vilka de är som personer, hur de känner och tänker och kan därmed inte relatera till dem. Så att vara totalt non-messy är i min mening precis lika illa som att vara för messy.

Det klart att det finns ett mellanting, en situation då en delar med sig av nog att kunna relateras till men inte så mycket att det blir överväldigande. Sen beror det ju också på vem och var en delar med sig till. Jag tror att jag ibland delar med mig till fel personer, typ folk som jag inte är så nära och som inte är den typ av person som delar saker. Jag tror det helt enkelt beror på att de är som de är; jag har helt enkelt inget annat att prata med dem om för de delar inte med sig av saker. Då försöker jag ändra tonen på konversationen och prata om något privat (som egentligen inte är så personligt eller känsligt) för att försöka få någon typ av gemensam grund. Men jag fattar nu att det ju liksom är helt fel och blir jättekonstigt för dem. Jag behöver helt enkelt hitta ett annat sätt att prata med dem.

Men jag tycker ändå att det är okej att vara lite messy, det är det som ger folk karaktär, det är det som gör att jag kan relatera till dem. Som gör dem personliga.