Jag kanske är i skrivfasen some karaktäriseras av tvekan, självförtrodendekris och allmän ångest. Det har ju skett förr.
Men.
Jag tycker inte mitt jobb är så kul och spännande längre. Det har jag ju uttryckt förut också, men det är liksom en känsla som återkommer och består. Det känns så ovärt att hålla på med alla detaljer som behövs, hitta rätt ramverk och litteratur för att ge bakgrund till frågeställningen. Jag får mindre och mindre tillfredställelse från att bara skriva. Det är inte kul. Det är bara jobbigt. Det var länge sedan jag kände den där känslan av att jag skriver något smart och bra. Inte ens här på bloggen får jag till det särskilt ofta.
Det klart att det är jättebra och kul att få resa så mycket som jag gör, det är lyxigt att ha de resurser till kunskap som universitetet ger och att ha väldigt flexibla arbetstider är väldigt skönt. Men mestadels av tiden är jag själv med mina tankar. Och det är jävligt trist måste jag säga. Det tar också väldigt lång tid innan någon form av bekräftelse kommer, och då mest i form av en publikation som kanske läses av någon. Ibland presenterar jag på konferenser och får en bra diskussion efter, men oftast ställs bara konstiga kritiska frågor. Så jag har slutat bry mig så mycket om konferenser. Folk är också så nervösa med att dela insikter och tankar för att folk ska sno dem från en att det inte sker så mycket diskussion ändå.
Jag står nog ut ett tag till, speciellt eftersom jag ju fått förlängt kontrakt, men efter det måste jag ta tag i var jag vill att karriären ska ta vägen. Jag ska ju såklart inte sitta och rulla tummarna medans för att förbereda för en annan kariär, men jag tänker också utnyttja det jag har för tillfället till max.
No comments:
Post a Comment