Igår cyklade jag förbi en tvättomat som det låg brinnande kläder utanför. En vid medelålers kvinna stod utanför och såg upprörd ut. Min första tanke var varför skulle någon sätta eld på tvätt? Min andra tanke, och detta skämms jag för, var att denna kvinna satt eld på någon annans tvätt, kanske någon som inte tömt maskinen snabbt nog, och helt ärligt tänkte jag att det skulle kunna vara en rasistisk grej. Typ; de där muslimerna/polackerna/pakistanierna/ afrikaner/generellt folk som inte ser ut som en vit brittisk arbetarklass vet inte hur en beter sig i en tvättomat, så då måste de typ bestraffas. Sen tänkte jag att hon kanske var mentalt sjuk på något vis, och att hon satte eld på sin tvätt i någon typ av psykos.
Det tog väldigt lång tid tills jag förstod att det ju var hennes tvätt och att det antagligen var torktumlaren som satt eld på den.
Den mest logiska och sannolika förklaringen var inte det första, andra eller tredje som kom till mig. Och eftersom jag trodde att kvinnan hade någon typ av skuld i det hela gjorde jag ju heller ingenting för att hjälpa henne. Det var föresten inte många alls som gick fram för att hjälpa.
Vad är det som gjort att jag, som är välutbildad, kritisk och någolunda empatisk, inte ser den logiska situationen och hjälper till? Jag läser verkligen inte sensations nyheter, jag försöker att inte döma folk, så var kommer denna konstiga uppfattning från?
Kanske är det så att jag i min mediakonsumption ändå ser knäppgökarna, men genom att den media jag följer fördömer dem? Så därmed får jag en bild av att den vita arbetarklassen här i England är lite knäpp och rasistisk. Visst att det finns knäppa och rasistiska personer i vita arbetarklassen, men precis som att jag fördömer dem för att de dömer folk av annan hudfärg eller som inte ser ut som dem måste ju jag lägga av med att döma dem för att de råkar vara vit arbetarklass. Det är verkligen en svår och jobbig insikt att jag är typ lika småsint som de jag fördömer. Jag måste verkligen jobba på mina värderingar.
No comments:
Post a Comment