Egentligen säger ju det här inlägget allt. Jag kom inte ihåg att jag skrivit det eftersom jag var full. Vi hade vibbarna. Känslan. Ibland tänker jag också att han ju faktiskt kan bråka med mig. Och han behöver inte vara centre of attention. Eller spexa. I alla fall inte enligt mig. 

I kick myself for taking you back so easily. But I always do. 

Well, you're one of my closest friends. 

Var det ett uns av svartsjuka jag såg där i blicken? Vi lagade mat hemma hos T. Blev han nedstämd av att vi gick hem till dom? Jag låg sedan i Ts knä och myste, fnittrade och skämtade. Kanske, kanske var det lite svartsjuka. Men antagligen inte.