vad du än tror är det ingen fara (utvärdering)

Jag hade rätt. Det är inte underligt mellan oss nu. 

Lördagen blev lite småkonstig. När jag kom hem från att ha ätit frukost ute var han sådär smörsnäll,pratade med den snälla rösten, den som inte säger för mycket. Den som är ganska osäker på hur den ska hantera situationen, så den går på defensen. Försiktigthetsåtgärder. Det är ju ganska förståligt att han gör så, med tanke på reaktionen från mig förra gången. Men min reaktion hade ju mycket att göra med hans beteende. Denna gång är han som sagt helt vanlig. typ. Lördagkvällen spenderades på Article launch night. Han var ju upptagen med det, men det kändes ändå som om han undvek mig, och att prata med mig. Men jag vet inte, det kan ju bara vara att han var stressig. Men fick ändå de där vibbarna att han inte vågade prata med mig,  tänk om jag då trodde att han ville ha mig igen! Ve och fasa! Det var ju inte det han menade. Hela den frånskjutningen igen. För när han skjuten ifrån så, betyder ju det att han antar att jag vill ha honom. Hela tiden. Förra gången så trodde jag väl det, och till viss del nu också, jag menar jag hade ju inte haft något emot att dela säng med honom i lördags också. Men nu är jag även mer säker på att jag inte vill ha honom. Så frånskjutnings grejen tillskriver mig känslor, som han agerar på, som han inte kan vara så säker på att jag har, för jag är inte säker. 

Igår däremot var han bra igen. Vi satt i soffan och kollade på datorn. Och han kunde sitta i samma soffa som jag. Det var ju något han kände att han inte kunde sist. Jag vet inte vad det betyder, och det spelar faktiskt ingen roll vad det skulle betyda eftersom just nu är det bara bra. Eller liksom lugnt. Så vad jag än tror att dessa saker betyder, vänskap, kärlek, attraktion, game, så är det ingen fara, för ingen av de sakerna har denna gång ställt till något. Säkerligen delvis på grund av, eller kanske tack vare, min relaxade attityd. Jag är grymt stolt över den. 

Det kan hända att jag räddade article kvällen med att prata mycket med en av medlemmarna i Crack Spock. Alltså, Oscars kompis, Christoffer. Så han insåg väl att jag hade andra saker att bry mig om. Christoffer och jag pratade rätt mycket den kvällen och vi höll med varandra om massa saker, kom riktigt bra överens. Men det känns lite som att vi kom för bra överens för att det skulle vara bra. Kändes som om vi ville komma överens, och därför vände vi sakerna vi sa så att vi höll med varandra. Det blev liksom lite för bra. Lite för unisont. En sådan där som man kommer ihåg att man kom överens med, men så när man träffas igen så hittar man inte det där som man hade, för det fanns ju inte. Om man inte anstränger sig igen. Då kanske man kan hitta det, men det kommer inte naturligt.