Ja jag vet att den där utvärderingen av Sheffield dröjer. Och att det är ganska så tunt på uppdateringsfronten generellt på denna blogg numera.

Men kanske är det så att jag inte kan utvärdera Sheffield, för Sheffield finns fortfarande. Alltså jag menar inte i ett självklart fysiskt tillstånd, jag tror inte att saker och ting försvinner för att jag inte är där/ser dem. Det jag menar är att Sheffield och folket där ju fortfarande är en del av mitt liv, om än något sporadiskt. Vänskapsrelationerna som skapades i Sheffield finns ju fortfarande. Alldeles runt det nya året fick jag en del oväntad Sheffield-kärlek, som visar att det är inte bara jag som kommer ihåg dem, de kommer ihåg mig också. En flytt betyder inte avslut, även om jag trott det så många gånger.

Kanske är det så att utvärderingen dröjer för att om jag avlutar Sheffield så måste Southampton börja, och det känns inte riktigt som om Southampton har kommit igång än. Jag stapplar fortfarande runt på osäkra ben och försöker finna lite balans i tillvaron. Missförstå mig inte, jag trivs väldans bra, speciellt med det akademiska och har fått en del fina vänner. Men allt är fortfarande nytt och känns inte riktigt på riktigt.

Kanske är det båda sakerna tillsammans. Antagligen är det så, för sann samhällsvetare som jag är så kan jag ju inte tro att det finns en orsak till verkan.