Jag har bestämt mig

Bloggen ska få överleva. Och jag ska bli bättre på att uppdatera. Låg och kunde inte sova igår för att jag praktiskt taget sovit eller legat i min säng sedan i söndags, förutom då jag åkte till läkaren och fick penicillin för århundradets halsfluss i måndags och igår då jag provade en promenad till skolan för att få extensions på uppsatserna som ska in om en alldeles för snar framtid. Då i alla alla fall tänkte jag på massa saker som jag ville skriva här, och det är nog första gången sedan jag flyttade hit till soton som jag känt det, så då bestämde jag mig för att bloggen ska få fortsätta leva. Den har ju ändå hängt med mig i fem år nu, från det år jag tog studenten genom mina första universitets år, och jag har nog tänkt att den ska få följa med ända tills jag blir klar med min doktorand. Och till säkerligen mångas förtjusning så ska jag sluta blogga skola. Och till andras kanske lika stora förtjusning så ska skolan få en alldeles egen blogg, den är redan skapad, men har inget innehål ännu. Inte ens en presentation av mig, men det kommer jag lovar. Denna blogg har fått ett nytt fokus; hur man överlever som doktorand.

Det som är bra med nya fokuset och nya bloggen är att jag kan vara lite mer privat här, och lite mer seriös på den nya bloggen. Det klaffar ganska bra med namnbytet också, för på nya bloggen är jag helt öppen med vem jag är, och det är det namn folk skulle söka på i framtiden om de söker på mig (vilket ju var lite vitsen med namnbytet). Denna blogg är för det första emilou, men kontot är under mitt gamla efternamn. Så, Nya bloggen med Nya efternamnet för seriösa skolgrejer, och Gamla bloggen med Gamla efternamnet för skvaller och tankar. Känns som en bra linje att dra.

Nog så om det administrativa. Igår då jag låg och snurrade i sängen så tänkte jag också på det som står i min header. Jag tror att vi hade det samtalet 2006, precis innan jag flyttade till England, och det var ju J som så väl förutspådde min framtid, för när jag är klar 2013 har det ju gått sju av de tio åren sedan vi förutspådde varandras framtid. Självklart finns det ju fortfarande plats för ändring, jag menar jag kanske failar eller hoppar av, och efter att jag är klar är det ju fortfarande tre år kvar tills de 10 åren har gått. Men om allt går som det ska kommer jag ju ha tillbringat mestadels av de 10 åren som student. Så J hade rätt. Men jag kommer inte ihåg vad vi sa om alla andra. Vad skulle de göra om tio år? klart att det ju är en tid kvar tills dess, men det vore roligt att veta så att vi kan se om några andra av våra fördomar besannas.