Jag vill bara vara glamorös

Nu när jag har varit sjuk och inte orkat upp ur sängen så har jag sträck-kollat på Desperate Housewives, förutom då jag febersovit. Det har fått mig att önska att jag också kunde leva ett sådant liv, där man får gå runt och vara snygg, lycklig och glamorös och dricka vin dagarna i ända. Ok, alla är inte glamorösa, typ Lynette har väl inte det glamorösaste livet med fyra ungar, men hon är bannemig lycklig och dricker vin!

Självklart kan man ju som student dricka vin hela dagarna rent teoretiskt, och kanske skulle mina uppsatspaniker komma lite mer sällan (eller oftare eftersom det blir blandat med bakisångest), men praktiskt och ekonomiskt funkar det ju inte så. Jag tror att jag måste prioritera hyra, böcker och mat framför ett glas vin om dagen. Det får mig också att tänka på hur underligt det är att de dricker så mycket så vardagligt i den serien, och hur det legitimiserar vardags pimplande. Nu låter jag säkert som en moraltant, och inte den 22-åring jag är, men i och med att jag, denna moraltant, blir sugen på att dricka mer vin till vardags eftersom det symboliserar en lättsam existens och ett lyxliv som jag inte har men vill ha, så tycker jag mig höra lite varningsklockor i bakgrunden. Visst att de dealar med Brees alkoholism i några avsnitt, men alla andra runt henne vardagspimplar fortfarande och det är inte som om hon inför noll-tolerans eller är öppen med sin alkoholism efter de avsnitten. Att inte dricka är helt enkelt inget som får plats eller syns, medan drickandes syns och är del av en lyxig livsstil.

Kanske överreagerar jag, kanske uttrycker jag en oro som är en produkt av Sveriges IOGT-NTO tradition och skolans anti-allt kampanjer där en klunk vin var dörren till alkoholism. Men jag tycker ändå att det är en obalans i acceptansen av drickande och icke-drickande i den serien.

Nog moraliserande, nästa grej var ju det här med snyggheten och glamouren. Jag vill också få gå runt i snygga outfits, ha supersnyggt stylat hår och matchande accessoarer till vardags. Och visst, allt detta är fullt möjligt, men för det första är inte direkt stilen på campus särskilt uppklädd utan det är mjukisbyxor och UGGs som dominerar och för det andra så; Palla! Orka stå och fixa håret och matcha kläder varje dag, tänka kreativt om accessoarer och smink, när ingen ändå bryr sig. Sure, jag kan göra det för mig själv osv. och det gör jag ju ibland, men fanemig inte varje dag. Plus att jag ju ofta numera inte ens går till skolan, utan jobbar mest hemifrån. Och om jag suttit hemma på förmiddagen och har föreläsning på eftermiddagen orkar jag oftast inte byta om nämnvärt för att gå till skolan. En bidragande orsak till denna lathet är ju att det måste vara praktiskt också. Regnar det så måste jag ha regnjackan, och det är heller ingen vits att fixa håret mer än att sätta upp det i en tofs, för alla andra försök skulle ruineras så fort jag kliver utanför dörren.

Tur är det väl då att jag inte behöver gå till skolan varje dag. Jag är helt enkelt för lat för att vara fåfäng!