Jag undrar idag lite vad ens reaktioner pa ens personlighet sager om ens sjalvbild. Var journalist kompis skrev en kolumn om oss igen. Min reaktion var att skriva en tusen ords kommentar, kanske var det delvis for att jag laste det efter vi varit pa tidningen och jag darfor hade nagon typ av kreativitets injektion, men det ar ocksa ett forsvarstal for Facebook. Att inte alla har helt oppna profiler och delar allt med alla. Att inte alla accepterar vanskapsforfragningar bara for att kunna stalka. Facebook ar bara ett medium dar man uttrycker ungefar samma saker som man gor i verkligheten. Den texten kanske kommer upp nagon dag. Men min reaktion var i princip ett forsvar for mitt anvandande av facebook. Mina vanners reaktion var snarare acceptans. De accepterade den bilden som malades upp av dem och tog darmed kontrollen over dess mening. Accepterar bilden, men inte meningen.
Sa min undran ar nu hur mycket detta sager om var sjalvbild, ar det sa att jag star sakrare pa jorden och darfor kanner att jag inte kan acceptera den bilden som jag far projicerad pa mig? eller ar det de som ar sa pass trygga i sig sjalva att de kan acceptera bilden av sig som facebookberoende och for det ar ju en del av dem som de star for?
Eller sa kanske det bara ar olika personligheter. Men det ar anda lustigt hur man reagerar pa en sadanhar sak!
No comments:
Post a Comment