Så, det jag funderar på idag är om jag helt enkelt är mindre uppspelt över saker, eller om jag mognat. Två exempel, nummer ett är den här mannen som jag varit dejt med. Jag har inte berättat mycket för så många förens nu när vi träffats ett par gånger. Det jag funderar på är om detta säger något om mina känslor för mannen ifråga eller om jag bara helt enkelt mognat känslomässigt, att jag inte behöver berätta för allt och alla så som jag gjorde med till exempel Golfaren M. Det andra exemplet är det här med the Independent. Jag är inte alls nervös över det, det pirrar inte i magen och jag kommer nog kunna sova ganska gott inatt. Det är stor skillnad mot hur jag kände mig för ungefär ett år sedan när jag skulle åka hem till min handledare för att skriva ansökan om pengar. Är jag helt enkelt inte lika spänd över detta, att få träffa redaktören på The Independent, sitta med på morgonmötet och bli publicerad i en nationell tidning? Eller har jag mognat? Marta sa en smart sak, att det är inte lika mycket på spel denna gång, men samtidigt var det ju inte jättemycket på spel då heller, jag skulle ju bara träffa honom. Egentligen är det samma sak som står på spel, jag måste göra ett bra intryck och ska skriva ihop något bra. Kanske säger det mest om min skeva syn på världen; akademiker=viktiga, journalister=mindre viktiga. Kanske är det för att vi är två. Det ger ju mycket trygghet.
Så varför är jag inte lika spänd nu som jag var för ett par år sedan? Varför är jag inte lika lyrisk?
No comments:
Post a Comment