Tudelad

Ibland önskar jag att jag aldrig hade flyttat till England.
Självklart är det mest när jag är hemma, eller påminns om det jag har hemma, som jag känner detta.
Ibland önskar jag helt enkelt att jag inte hade två liv att leva.
För när jag är hemma inser jag ju vilka underbart fina människor jag känner här. Hur trygg jag känner mig med dessa människor, och hur bra de får mig att må.
Men så påminns jag av de fina människorna jag lärt känna i England. Vilka möjligheter jag fått där och hur jag utvecklats av flytten och den människa jag blivit. Kanske hade detta kunnat ske i Sverige också, jag hade säkerligen träffat bra inspirerande professorer här också. Men jag hade kanske aldrig fått möjligheten att forska på det jag gör (även om det är väldigt sverige fokuserat...), jag hade aldrig träffat min handledare och de andra inspirerande akademikerna, jag hade aldrig träffat de goda vänner jag fått i Sheffield och Soton, jag hade antagligen inte börjat boxas och jag hade inte blivit publicerad i The Independent.
Jag hade nog inte varit den person jag är idag, medveten om min svenskhet och engelskhet, om jag inte varit i England och träffat de här människorna. Men jag hade heller aldrig varit den person jag är idag om jag inte känt alla mina fantastiska Sverige människor.
Men de här underbara världarna är på olika platser. Platser som är oföreneliga.
Och det är här dilemmat kommer. Jag vill ju ha allt. Jag vill ha er alla på samma plats. Samtidigt. Hela tiden. Men det går inte. Jag måste vänja mig vid att leva två liv. Ha två världar. Det har varit ganska naturligt hittils, eftersom jag kommit hem under sommaren och levt i Sverige under tre månader. Men nu kommer det inte vara så längre. Jag skapar mig mer av ett liv i Soton än vad jag gjorde i Sheffield. Jag kommer inte komma hem i tre månader under sommaren. Men jag vet inte riktigt hur man gör detta. Hur man lever två separata liv. Hur man uppehåller dem.
Sverige kommer alltid, ALLTID, finnas i mig och för mig. Men det gör England också. Och jag vill kunna ha kvar detta underbara jag upplever i Sverige när jag är i England. Varför kan inte bara allt vara på samma ställe? Fatta vad grymt det vore att ha Emiloutown. Där allt jag älskar var på samma ställe.
Det är jävligt svårt detta med två liv.