Jag saknar D. Något enormt. Precis innan jag åkte umgicks vi ju ganska intensivt eftersom han var helt fantastisk och hjälpte mig att måla om och flytta alla möbler från lägenheten. Vi blev bara lite irriterade på varandra ett par gånger men jobbade annars väldigt bra ihop. Vi började prata framtid, han träffade mamma, och jag kände så himla starkt att jag verkligen gillar den här killen. Och allt det där vi sa om att vi får se hur det blir när jag är i Australien kändes så himla långt borta, jag ville inte att detta skulle vara början på slutet, inte ens att det skulle kännas som ett slut på något vis.
Eftersom jag jobbat intensivt med att bli klar med avhandlingen hann vi inte ses så himla mycket de sista veckorna jag var hemma så det var skönt att ha en hel helg tillsammans, även om vi ju mest jobbade och vi var båda helt slut.
Vi åt middag med mamma och jag hade helt plötsligt en kille som jag presenterade för mamma, en kille som jag vill ska komma hem till Sverige med mig och träffa hela familjen. Och därför saknar jag honom mer än jag trodde jag skulle.
No comments:
Post a Comment