Jag har inte tränat ordentligt på över tre månader, och de senaste sex månaderna har min träning ju mest bestått i att spring träna. Man kan alltså lugnt säga att mina muskler inte direkt har varit välanvändna på senaste tiden. Trots detta har jag ju gått ned i vikt, men eftersom jag inte har någon våg har jag ju inte så bra koll på hur mycket. Jag har dock märkt att alla mina kläder börjat sitta pösigt, men har trott att det varit för att de tappat passform snarare än att det handlat om min kropp. Men igår när jag handlade ett par nya jeans kom jag i en storlek som jag inte ens minns när jag passade i sist. Det var en väldigt konstig känsla. Och det gjorde att jag spenderade alldeles för mycket pengar på dessa jeans...
Tillbaka till träningen. Jag anmälde mig direkt till två klasser på raken. Dock var den första bara 15 minuter. Men det var 15 minuter av 'ab crunch'. Och den andra klassen var en typ av cirkel träning, men mycket intensivare än jag varit van vid. Men jag pressade mig som jag brukar. Utan att ha tränat mina muskler på ett halv år. Och jag känner det idag. Jag känner mig helt mördbultad! Kan knappt lyfta på benen, varje steg gör ont och jag tror jag fått blåmärken på ryggen.
En annan anledning, förutom att jag är knäpp, till att jag pressade mig så hårt var för att de andra tjejerna som var där var av gym-tjej typen som jag ogillar starkt. De spenderade mer tid med att snacka med den snygge instruktören än att faktiskt träna. De förde konversationer om kropps ideal, självuppfattning och vikt. Och hur hälsosamma de kände sig. Samtidigt som de klagade över att all choklad de ätit över påsk hamnat på rumpan. Och jag kände så himla starkt att jag 1. Var mycket äldre än dem och 2. Tränar av helt andra anledningar. Detta nådde sin topp då en av tjejerna frågade om det fanns någon övning man kunde göra för att få brösten att se större ut.
Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig i hela mitt liv undrat det.
För ett par år sedan hade nog dessa tjejer stört mig mer än vad de gjorde nu. Eller i alla fall på ett annat sätt. Förut hade jag känt mig tjock och som en loser i deras närvaro. Och trots att de inte pratade om mig hade jag tagit det som pikar till mig och min självkänsla hade fått sig en törn. Men nu när jag är lite äldre, har varit med om lite mer saker, växt ur den osäkerheten har jag liksom fattat att jag duger rätt bra som jag är. Jag tränar för att bli stark, och jag är stark. Så nu stör jag mig mest på dem för att de är så himla clueless, men det är inte mer än så. Det berör mig inte mer än så. Denna utveckling har nog många andra kommit underfund med långt tidigare, men jag har haft kvar den osäkerheten väldigt länge. Och det är otroligt skönt att ha blivit av med den. Jag kan nu tillochmed sträcka mig till att acceptera att alla tränar för olika anledningar och det är okej att undra om det finns övningar för att brösten ska se större ut. Även om det också är något jag skrattar åt.
No comments:
Post a Comment